Blås på mig

Det är alldeles fint.
Det finns ett par underbart random människor som sitter runt köksbordet och lyssnar på reggae och låtsas att solen skiner genom de klassiska svarta bågarna som maskerar deras geografiska identitet till ett betydligt sydligare väderstreck. Musiken, värdelös men ändå så betydelsefull, just ikväll, spelar den fös oss. Nakna sommarfötter skrapar otåligt mot golvplankorna i parketten vi lade in för alldeles för många år sedan. Någon välter glaset, noteras inte. Det plingar på dörren, någon kommer, någon går. Men aldrig lämnar vi det varma som kretsar kring bordsskivan. Jag snörar på mig skorna, metall mot fingertopparna, springer ut i vad som södrafierat skulle kallas försommarkvällen och andas, sen går jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0