Fönsterbleck
Det blev tomt.
Människor tycker om att tänka rationellt, att vara förnuftiga och realistiska. Jag kan med glädje säga att jag under den senaste veckan inte tagit del av någon av ovanstående svenska dygder. Eftersom allt ligger utstakat och planerat började jag naivt och slagkraftigt motverka allt som ryms på ett kalenderdygn. Sömn har i tonåringens ögon alltid betraktats som överskattat, så varför inte testa. Vips effektiviserades veckan med ett tillskott av 30 timmar. Att uppleva den inbilska ivern när man väl står på den livsomvälvande rand som ska föra mig, ja, förhoppningsvis någon annan stans än tillbaka slentrianmässiga hälsningar i en rymd som ter sig löjligt passé.
Ivern att hoppa ut för stupet, omfamna tomrummet och bygga sig vidare, uppåt, sidvärtes? Det spelar faktiskt ingen roll, så länge jag slipper stampa på samma ruta en sekund till. Otåligheten fick mig att systematiskt, läs obarmhärtigt, kasta ut samtliga pinaler jag samlat på mig under de tidiga tonåren. Kvar finns en säng, två låga skåp i vitlackerad metall och en välgödd bok på ett främmande språk. Varje andetag osar lust och iver. Vibrationerna av förhoppning studsar nyfiket mot rummets fyra nakna väggar. Ibland måste vi tillåta oss själva att tappa andan inför verkligheten. Och jag, jag kan inte andas.
Människor tycker om att tänka rationellt, att vara förnuftiga och realistiska. Jag kan med glädje säga att jag under den senaste veckan inte tagit del av någon av ovanstående svenska dygder. Eftersom allt ligger utstakat och planerat började jag naivt och slagkraftigt motverka allt som ryms på ett kalenderdygn. Sömn har i tonåringens ögon alltid betraktats som överskattat, så varför inte testa. Vips effektiviserades veckan med ett tillskott av 30 timmar. Att uppleva den inbilska ivern när man väl står på den livsomvälvande rand som ska föra mig, ja, förhoppningsvis någon annan stans än tillbaka slentrianmässiga hälsningar i en rymd som ter sig löjligt passé.
Ivern att hoppa ut för stupet, omfamna tomrummet och bygga sig vidare, uppåt, sidvärtes? Det spelar faktiskt ingen roll, så länge jag slipper stampa på samma ruta en sekund till. Otåligheten fick mig att systematiskt, läs obarmhärtigt, kasta ut samtliga pinaler jag samlat på mig under de tidiga tonåren. Kvar finns en säng, två låga skåp i vitlackerad metall och en välgödd bok på ett främmande språk. Varje andetag osar lust och iver. Vibrationerna av förhoppning studsar nyfiket mot rummets fyra nakna väggar. Ibland måste vi tillåta oss själva att tappa andan inför verkligheten. Och jag, jag kan inte andas.
