Rymdlax

Det finns en hel uppsjö av svåra ord. Ord som på något sätt har gjort sig förtjänta att utnämnas som svåra av olika anledningar. Det talas motigt lite om de lätta orden. Kanske för att de är precis som de låter, lätta. Dessvärre kommer detta inlägg olyckligtvis inte att användas för att hylla de positiva medel på grund av ointresse. Vår hjärna inte helhjärtat lystrar till någonting som refereras som lätt, eftersom vi sedan barnsben har lärt oss att allt som är lätt är lika tråkigt som uttalet av detta enstaviga ord. Ord kan vara svåra på ett flertal olika sätt.

Kategori 1:
Ordet ligger skyggt inbäddat och slumrar sött i vår fettfyllda hjärnbalk. Väckningsalarmet är sedan länge urkopplat och impulserna tvingas gå ett extra varv runt ryggraden innan vårt slumrande ord orkar trycka på snoozeknappen ännu en gång. Detta resulterar i grav tunghäfta, kan också vara ett resultat av alldeles för många cosmopolitans. Vid liknande symptom råder jag dig att snarast läsa valfri sida ur SAOL.

Kategori 2:
Dessa ord är svåra eftersom de är likt niagarafallen är alldeles för långa för att överleva. Innehåller även ett gäckande antal stavelser som så gott som aldrig kommer att fastna någonstans, förutom när de vackert tränger fram och blockerar samtliga tillströmmningsleder av varierat språkbruk. Glosförhör är dess specialitet. Då får man sitta där och skämmas när sitt enda skrivna ord lyder: hyponervokustiskadiafragmakontravibrationer.
Observera att detta är ett riktigt ord, som dock har fått ett mer lättsmält smeknamn under åren, kallas kort och gott för hicka.

Kategori 3:
Ord som endast är svåra att yttra i speciella sammanhang. Detta ligger som beräknat på det känslomässiga planet, men är för detta inte ett lättare ord än ovanstående, utan skall enligt mig fortfarande betraktas som svårt. När man använder alla möjliga tekniker istället för att yttra ett berömmande, kärleksfullt eller på något sätt laddat ord, måste detta kategoriseras som svårt. Ordet är inte svårt att läsa, inte heller att förstå. Problemet ligger i yttringsstadiet. Där vi alldeles för ofta väljer att undvika talet överhuvudtaget. Detta är socialpsykologi, och den som känner att den funnit genvägen till dessa svåra ord får gärna kontakta mig.

Kategori 4:
Ord som är svåra bara för att jävlas. Kan lätt förväxlas med kategori 2, men behöver inte nödvändigtvis innehålla fullt så många stavelser. Dessa kan vara ord som innehåller
a) alldeles för många vokaler
b) alldeles för många konsonanter för sitt eget bästa
c) missledande uttalsförhållanden.
Dessa är listiga små rackarord som alltfler smyger sig in i det svenska språket. Orden av denna typ är till stor del låneord vi har plockat på oss i vår jakt att bli sådär tjusigt internationella. Den som gapar efter mycket...

Kategori 5:
De ord som bara är svåra för att man inte orkat lära sig deras egentliga betydelse, och har sedan antagits som vedertagna uttryck, och har då fått multipla betydelser. Detta är givetvis inte svårare än att lära sig dessa. Men under denna kategori kan resterande ord som beter sig sådär äckligt oregelbundet, förvirrande eller helt enkelt befintliga ord utan betydelse placeras. Mycket nöje!