Redogörelse av begreppet höstlov-syndromet

Välkommen hem till en sprakande brasa och... vänta lite, är det någon hemma?
Detta är någonting jag skulle vilja kalla för höstlov-syndromet. Man går och lägger sig alldeles på tok för sent, snittar halv fyra hittills. Sedan när man efter ett par goda timmars djupsömn återvänder till normaltillståndet är huset totalutrymt och det fullkomligt ekar när man nyfiket ser sig omkring efter en frukostmacka. Under dagens lopp utfärdas tvenne eller fler aktiviteter, och när man eftermiddagen återvänder till sitt tjäll finner man ingen mer än huskatten som med sömndruckna ögon frågar näsvist "och du ville?"

Detta avhjälptes fort genom ett lyckat flyktförsök ut genom ytterdörren. Plötsligt står jag i centralen med killers i hörsnäckorna, väntandes min ryska vän. Se där kajsa ingemarsson, jag har visst också en rysk vän - sug på den du! Lagom kaxigt entrade the Borisovs diverse affärer och ägnade dagen åt att muntert spatsera citys gator. Vi träffade på en mycket fin pojke som arbetade för EU och skrattade vidare. Existensiella samtal på favoritrestaurang väckte många och svallande känslor. Håll i er nu ska jag dra världens klyscha, men ibland blir man ju bara så glad av att spendera tid med sina bästa homies. Objektivet som bodde inuti grodan var dagens höjdpunkt! Dessutom är uttrycket 'punkt baljouty' (växlingskontor på ryska) typ den största lögnen norr om stenbockens vändkrets. Den lilla språkmänniskan inom mig vart väldigt ledsen över detta besked.

Nathalie och hennes soffa vaggade mig till ro medan house enträget trotsade order på löpande band.
Vi pratade om japanska skräckfilmer och längtade till filmfestivalen. Detta resulterade i att jag inte vågade åka hissen ner när jag slutligen skulle cykla hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0