Vi kan väl vänta tills imorgon
Sjukt att sätta sig på tunnelbanan, räkna stationerna i huvudet medan jag sluter ögonen och låter texten till idioter föra mig bort. Idag ville jag slippa skolan, masade mig upp vid elva och ville helst av allt bara slänga mig tillbaka i sängen och sova bort ett par välbehövliga timmar. Men eftersom det aldrig blir som man tror så blev det ju såklart inte så.
Jag tycker inte om att tröttheten har tagit över. Jag tycker inte om att studerandet har tagit över. Igen.
Det känns som om jag drabbades av en depression efter hemkomsten för endast löjliga 24 timmar sedan. Jag är mycket glad för att det finns andra glädjeämnen i livet, typ youtube, som man kan underhålla sig med istället för att ta tag i den engelska uppsatsen. Men så är det när man lever i den försoffade generationen, kalla det en sliten klyscha men självklart så upptas nutida ungdomar av alla dessa medier som kretsar i deras liv. Till och med när jag flyr verkligheten för att spilla mina tankar på en virtuell sajt för att komma undan alla dessa måsten och men. Men jag ska erkänna att även om det känns ganska patetiskt så är det ändå ganska skönt, uttömmande på något sätt.
Dessutom är filmfestivalen i antåg, och imorgon är dagen som jag vackert får bege mig till kulturhuset för att casha in mina röda små biljetter till årets festival. Det blev ett femtal filmer iår, känns lite oengagerat eftersom jag tidigare varit så gott som beroende av detta stockholmsevenemang. Men om någon hittar en hemlig plats där man kan köpa tid till ett rimligt pris kanske denna kan kontakta mig. Vore högst nödvändigt.
Jag tycker inte om att tröttheten har tagit över. Jag tycker inte om att studerandet har tagit över. Igen.
Det känns som om jag drabbades av en depression efter hemkomsten för endast löjliga 24 timmar sedan. Jag är mycket glad för att det finns andra glädjeämnen i livet, typ youtube, som man kan underhålla sig med istället för att ta tag i den engelska uppsatsen. Men så är det när man lever i den försoffade generationen, kalla det en sliten klyscha men självklart så upptas nutida ungdomar av alla dessa medier som kretsar i deras liv. Till och med när jag flyr verkligheten för att spilla mina tankar på en virtuell sajt för att komma undan alla dessa måsten och men. Men jag ska erkänna att även om det känns ganska patetiskt så är det ändå ganska skönt, uttömmande på något sätt.
Dessutom är filmfestivalen i antåg, och imorgon är dagen som jag vackert får bege mig till kulturhuset för att casha in mina röda små biljetter till årets festival. Det blev ett femtal filmer iår, känns lite oengagerat eftersom jag tidigare varit så gott som beroende av detta stockholmsevenemang. Men om någon hittar en hemlig plats där man kan köpa tid till ett rimligt pris kanske denna kan kontakta mig. Vore högst nödvändigt.
Kommentarer
Trackback
