Rymdlax

Detta var dagen som allt skulle hända. Jag var studieförberedd och lunkade iväg till skolan med ett brett leende på läpparna. Har ni någonsin märkt att människor så fort man visar minsta tecken på gladhet, stirrar surt på en samt muttrar någonting oentusiastiskt till sin tillfällige tunnelbanekompis. Det är då man plockar upp mobilen och högt deklarerar hur människor inte borde sköta någonting annat än deras egna affärer - mycket effektiva resultat. Varför känner jag att jag måste provocera så fort jag stöter på någonting som sticker mig i ögonen (och i detta fall öronen) Hm, är jag verkligen så stridslysten? Tål att tänkas på.