Dränerad
Ibland vet man inte vad man ska skriva. Och ändå finns det så mycket som snurrar i huvudet. Så mycket att man tillslut står och spyr det över någon annan stackars sate. Jag vet inte vad jag vill skriva. Men mitt huvud är på bristningsgränsen. On the edge. Som om det skulle vara någonting prestigefullt och häftigt. Ett fett lol på det. Därför åker jag tåg. Så jag slipper kräkas.
