Brännboll
Pilatesbollar är från början det redskap man använder för att främst stärka bål- och magmuskulatur. Och jag kan inte i min vildaste fantasi tro att de kan nyttjas till någonting annat. Mina momentala tankegångar denna vecka har nästan uteslutande passerat sin ingrodda inre krets och färdats de extra axiomskotten till nacklobens grå skrymsle. Jag har funderat över balans. Som vi alla, som iallfall gick på dagis eller någon annan slags uppväxtstimulerande fritidssysselsättning, vet är att det likt korvspadet är klart att man någon gång fårskalligt har stått högst uppe i trädkronan och förundrats över hur man kom upp. Min fråga är, vet du verkligen att du är uppe. Omedvetenhet. Ett nuförtiden ganska omodernt ord som blivit avskuret från marknaden med de stridande topplisteettorna såsom: boost, självkänsla, naturkatastrof och iPad. Tekniken är i praktiken så löjligt simpel, frågan är om det verkligen finns en vrå där vi kan rymma denna simpla procedur. För i vårt å så individuella och högutvecklade universum måste gruset sopas varje tisdag. Annars skulle posten inte kunna komma fram. Hemska tanke. Och där är hjulet redan försatt i sken. Ter det sig normalt att spara ner föråldrad programvara. Knappast. Det är därför vi längre inte kan förnimma oss om känslan när vi spelade twister senast. För balansen har lämnat vårt universum. Vi inser snabbt att våra topplisteettor ljugit. Skriver ett alldeles för överexaggererat mail på vår iPad och skickar vidare. Topplistan ljög aldrig, men den berättade aldrig om baksidan. Den baksida vi behöver för att nå någon standard av stabilitet. Så ta nu din pilatesboll. Eller gå över till närmsta granne (ja, jag är helt medveten om att vi lever i Sverige) och ställ gravitationen mot väggen i ett rafflande twisterparti. För jag tänker inte låta mitt universum defragmenteras ur balans.
