Selektiv glömska och stunder värda att minnas
Ärligt talat så har jag alsrig förstått det där med att vara drägligt frekvent. Faktamässigt så saknas det när jag programmerades för långa arton år sedan. Kanske ska jag också passa på att frambringa den avsaknad av disciplin som stödjer detta. En möjlig julklapp tjugohundraelva kanske?
Slutet av ett decennium. (tidningsimperiets hetaste topic just nu)
Helt plötsligt ska vi minnas det skabbiga årtionde där jag och mina jämngamla förmodligen satte sina egenskaper och byggde ett personligt liv. Men att blicka tillbaka på 00-talet känns galet passerat. Varför måste vi alltid nitiskt granska det som varit, när det finns så mycket intressant att blicka framåt emot. nollnolltalet var inget speciellt och tvåtusennio likaså, det här har varit kanske det skruttigaste året i mitt liv och jag ser fram emot ett år där jag kan vara, andas och leva i något påhittat nirvana av äventyr och cosmopolitans. Det låter enfaldigt romantiskt, gör det inte? Men jag väljer att lämna det så.
